Att hoppa från sten till sten...

...medan världen kanske rasar.

Vad är rimligt att göra när man har ett problem som hela tiden blir värre men man vet inte hur snabbt eller hur illa det blir? Det kan ofta vara klokt att fördröja och under tiden försöka göra något som förhoppningsvis hjälper.

Ett sådant pågående ras där det hoppas från sten till sten är skuldkrisen vars nuvarande fas förefaller bli känd som eurokrisen men det som intresserar mig är resurskriser och lösningar på kort och lång sikt. En debatt som jag brukar ta är om det är bra eller dåligt med naturgasanvändning och naturgasinvesteringar. Som alla fossila bränslen som man plockar upp ur marken bidrar gasen till växthuseffekten, den förmildrande omständigheten är om gasen ersätter ännu sämre bränslen, t.ex. bunkerolja som driver fartyg.

Skall något blir gjort måste det vara ekonomiskt lönsamt och när det gäller fossila bränslen är frågan även hur fort de sinar med följande stigande priser. Att bygga upp en naturgasinfrastruktur för fossilgas är ingen permanent lösning på energiförsöjningen och desto mera gas man förbrukar desto kortare livslängd får den. Det finns en chans att det hittas mer gas men det är en chansning. Även om en naturgasinfrastruktur har en begränsad livslängd kan det finnas några anledningar att bygga den.

1. En naturgasinfrastruktur kan vara lönsan under sin livslängd vilket innebär att ekonomin förmpår producer mer än om den inte hade byggts. Är det inte på detta viset är den ekonomiska vinsten bara en spekulationsvinst. För att detta skall gå ihop sig gäller det att investera lagom mycket och inte ta i och bygga för mycket.

2. När det inte längre finns naturgas att köpa kan den fortsätta vara användbar för att distribuera biogas. Detta tror jag är nyckeln för att en korrekt dimensionerad infrastruktur och att få en sådan infrastruktur på plats är huvudanledningen till att jag skulle välkomna en nationell infrastruktur med lågkapacitetsledningar för metangas som först är naturgas och därefter övergår till biogas. Det här är ingen ny idé, ambitionen finns redan utmed den befintliga gasinfrastrukturen längs med västkusten.

3. Under en epok när fossila bränslen sinar först olja av god kvalitet och därefter olja av dålig kvalitet, gas och kol kommer priser och tillgång att variera och då är det fördelaktigt att kunna använda flera olika fossila råvaror. De största fabrikerna för detta är oljeraffinaderierna som vartefter kan övergå från att raffinera olja av god kvalitet till att raffinera olja av usel kvalitet som det finns ganska gott om , biologiska oljor som det finns ont om, förgasad biomassa och till detta tillföra naturgas och även el via elektrolys av vatten som ger vätgas. Övergången till dåliga oljor som uppgraderas med hjälp av naturgas pågår redan och även raffinering av biologiska oljor.

4. Naturgas har precis som biogasen, båda är mestadels metangas,  egenskapen att den brinner väldigt rent och är därför ett bra bränsle för känsliga miljöer som i städer. Om fartygstrafik konverterar till flytande naturgas ger det mycket mindre utsläpp .

5. Gasturbiner är ganska billiga maskiner i inköp och är önskvärda som reservkapacitet vid störningar i elnätet eller som kraftvärmeverk i fjärrvärmenät när det är riktigt kallt. Det vore bra för att minska samhällets sårbarhet om spetslastvärmepannor kunde ersättas med gasturbiner som eldas med gas  eller olja av både fossilt och biologiskt ursprung. Men det är svårt att räkan hem sådana investeringar.

Det har tidigare funnits förslag om att använda naturgasen som en sten att hoppa vidare på under en avveckling av kärnkraften. Möjligheten till detta har nog passerat, gasen säljs inte längre till reapris. Kanske blir det en gasturbin till i Rya kraftvärmeverk i Göteborg viket vore ett tillskott för kalla vintrar och kanske något mer i södra Sverige medan Tyskland och Eon söker efter nödlösningar inför sin kärnkraftsnedläggning.

Det som är på gång nu är bygande av LNG terminaler där kyld flytande naturgas tas emot, lagras, distribueras i flytande form till olika kunder och värms upp till gas för andra kunder. Den första sådana terminalen i Sverige finns i Nynäshamn där den betjänar ett raffinaderi, diverse industrikunder, det gamla stadsgasnätet och backupgas för biogasmackar i Stockholmsområdet så det alltid finns gas att tanka. Det är möjligt att de kommer att sälja LNG till kustsjöfart, färjor som Gotlandsfärjan och annan fartygstrafik. Gasen kommer från Norge, Algeriet och kanske blir det även Rysk gas om de bygger en nedkylningsanläggning.

Min tumme säger mig att sådana LNG terminaler kan vara lönsamma investeringar och de bör få en brukstid på kanske en generation, hur lång den blir beror på mängden naturgas på marknaden och om de Svenska kunderna kan betala ett så högt pris att de kan bjuda över andra kunder. När de går ur tiden kan de användas som beredskapslager för flytande metan, både importerad och inhemsk biogas.  En handfull sådana anläggningar i de större hamnarna borde vara ett utmärkt komplement till ett gasledningsnät med låg kapacitet. Enstaka större kunder som metallindustrier som kan ersätta andra fossila bränslen med LNG skulle kunna få gasen levererad med tåg.

Jag håller tummarna får att detta är så lönsamt att verksamheter använder naturgasen som en sten att hoppa till för att sedan hoppa vidare till andra lösningar och att naturgasen blir en parentes som bekostar uppbyggnaden av en permanent biogasinfrastruktur.

Medan den parentesen pågår i kanske en generation gäller det att det byggs lösningar som ersätter naturgasen när den är slut. För fartygstrafik driven med LNG skulle det kunna vara mycket mer järnväg på land, stora fartyg som drivs med kärnkraft och små segelfartyg eller så blir det flera generationer med sunklösningar som brunkol och oljeemulsion.